fredag 3 februari 2012

Gift, inte så farligt som det låter...

...men inte något jag rekomenderar starkt ;)
För tro det eller ej men jag har faktiskt varit gift, ett helt år faktiskt.
Min fina storasyster och hennes ängel Julia var tärnor på brölloppet. Dock blev det inga bra bilder på Julia då hon hade en dålig dag man kan ju undra varför men det var hon snäll och förklarade för sin moster i bilen påväg till kyrkan, hon förstod inte varför Henka och jag skulle gifta oss, "Det kommer ju aldrig hålla, ni skriker ju på varandra hela tiden" ...och jag kan väl bara säga att det lilla livet hade rätt.

Så här såg jag ut på min bröllopsdag 090905


Men som sagt så blev det ett kortvarigt äktenskap, så kan det gå men man får väl se det som om att man blivit en erfarenhet rikare. Och det som inte dödar härdar, vilket det här verkligen har gjort. Troligtvis är jag väl helt omöjlig att leva med ;-) Nej skämt osidå så var vi faktiskt ett par i 10 år så helt omöjlig kan jag ju inte vara.

När jag ser tillbaka på det liv jag levde då och jämför med det liv jag lever idag så är det väldigt stor skillnad. För i ärlighetens namn så hade jag inte världens roligaste liv då och han jag var gift med var väl inte världens roligaste prick, men när man är mitt i det så är man lycklig och nöjd och kanske lite bekväm. Det jag kan sakna vissa dagar är tryggheten och känslan av att höra ihop och såklart min fina vigselring. Idag har jag ett mer händelserikt liv och jag gör saker som får mig att må bra.

Men tråkigt nog sätter en skilsmässa och svek sina spår. Jag kommer nog tyvärr alltid att vara lite bitter över att jag lät någon annan komma mig så nära så att jag kunde bli så sårad som jag faktiskt blev. När saningen kom fram så förstördes tyvärr min bild på äktenskap helt. Innan tyckte jag att det var det finaste som fanns, men idag vet jag inte ens om jag tror på äktenskap och jag vet inte om jag nånsin vill gifta mig igen (men man ska aldrig säga aldrig) För hur ska man kunna tro på något som så lätt kan förstöras? För mig är det obegripligt hur man dryga halvåret efter sin egen bröllopsdag kan vara otrogen och ljuga om det under 6 månaders tid och leva som vanligt och fortsätta att planera för en framtid ihop. För mig är det största sveket alla lögner och falska förhoppningar och inte själva otroheten - ett svek som jag aldrig kommer kunna förlåta eller förstå.

Johanna - Härmed lovar jag att om jag gifter mig igen så ska du få göra en roliga brudbukett, mer crazy och framför allt mer Carro.

"What doesn´t kill you makes you stronger. Stand a little taller.
Doesn´t mean I´m lonely when I´m alone. What doesn´t kill you makes a fighter"

3 kommentarer:

  1. Det var det roligaste bröllop jag varit på ;) förstår dig, man måste ju få känna så som du gör! Men vi tror ju på 2012 vännen!! Du är ju en del av oss nu, la familia Andersson.. Puss på dig <3

    SvaraRadera
  2. Kram på dig. Du är stark vännen, och som sagt du har ett mer händelserikt liv nu och du strålar verkligen. Den rätta finns helt säkert, och denne kommer inte såra dig.

    SvaraRadera
  3. Skulle ju kolla inlägg om din kära storasyster men kan inte låta bli att kommentera det här inlägget. Strongt att lägga upp det här på bloggen. Känner så väl igen det du skriver om ex och uppbrott känns som en kopia av mitt.... Men nu inser jag vad tråkigt jag hade det under en lång och vad kul jag har haft det efteråt. Livet är härligt och ska levas nu....och jag fick ju två små (snart stora) bonusar med mig in i det nya livet. Hare bra.//Kram Marita

    SvaraRadera