Världens finaste

Imorgon ska min lilla bebis till veterinären för att bli kastrerad. Just nu känns det hemskt och elakt av mig men innerst inne vet jag att jag tagit rätt beslut. För som det är nu med alla löptikar så mår varken Zigge eller jag bra. Zigges hjärna blir som bortblåst så fort löpsäsongen startar. Han ligger inne och gäller och gnyr oavbrutet, är på helspänn och reagerar på minsta lilla ljud och är allmänt uppstressad. På promenaderna går han två steg i taget och sen dyker han ner i någon lukt och får släpas därifrån, då kontrar han med att dra fram till nästa trevliga lukt. Allt detta får mig att bli galen och många otrevliga tankar och scenarion målas upp i mitt huvud. Hundpromenaderna får mig på dåligt humör och ett stort agg mot min hund växer fram. Men den lilla kraken kan ju inte rå för att hormonerna spelar honom ett spratt. Så jag tror att jag imorgon gör både honom och mig en stor tjänst. Dock kommer denna stora tjänst även gå på en stor summa, notan slutar troligtvis på ca. 3 000 kr