Saknad

Trodde inte att det skulle kännas så här...men det gör det. Saknaden är större än jag någonsin kunde tänka mig, men det är bara att hänga i och stå fast vid sitt beslut. Finns ju inget att ta tillbaka då inget har förändrats sens jag tog beslutet.

 
Tidigare idag när jag såg honom åka hem till Holland högg det till i hjärtat, sen kom ett hejdå sms som fick mina ögon att tåras. Usch vad allt blev definitiv helt plötsligt. Tufft minst sagt men jag tror att det är precis vad jag behöver för att kunna gå vidare. Nu kommer han inte att vara inom räckhåll på några veckor så det finns inget jag kan göra åt saken. Så nu låter vi tiden läka alla sår.... 

Det sitter en liten snubbe på min ena axel och säger "Vad var det jag sa? Det var ju uppenbart att det skulle sluta så här" 

Och tyvärr kan jag inte göra annat än håla med den lilla rackarn och inse att jag blev kär. Det hjälper inte hur mycket jag förbannar mig själv och tänker att det var ju så här det inte skulle bli, tydligen är jag lite mer mänsklig än jag trodde. 

Nu blev ju inte saken bättre när jag fick världens finaste bukett med en gulligt kort. Åhhh…