Vit vän

Trotts att snön och jag inte fick någon bra start med varandra i morse så måste jag säga att vi nu gillar varandra. Det är härligt och mysigt ute, underbart. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag varefter kommer tröttna på min vita vän. Men just nu önskar jag att den stannar över jul och nyår i alla fall.

Jag har ju spenderat två nätter i Lilla Björklund och extraknäckt som tonårsmamma till Julia och Hampus. Inget lätt jobb ska jag säga er, men jag tror att jag grejade det ganska så bra. Tappade bara bort Julia en liten stund ;-) ha ha
Men de var faktiskt hennes fel och inte mitt. När jag lämnade av henne vid skolan i morse (en timma försent) var vi överens om att hon skulle komma ner till mitt jobb efter skolan. Beräknad ankomst 15:30, kl 16:05 hade hon fortfarande inte dykt upp så då började jakten. Tydligen hade hon glömt bort vår deal och hoppat på taxin hem istället, tråkigt för henne bara att hon under dagen tappat bort sin hemnyckel.
Klockan 17 lokaliserades hon hemma hos familjen Furenbäck och jag kunde åka och plocka upp henne.

Men oj vad snö det var i morse när man tittade ut, typiskt att jag befann mig ute i skogen. Det var bara att snällt invänta storbonden och hans plogblad. Under väntan hann jag skotta en gång till pannrummet och en fram till gårdsplanen, hittade även min bil efter ett tag. Men hallå var ringer man när ungarna inte kan komma till skolan i tid?? Och var fan förvarar Carlsson/Karlsson sin snöskyffel??

Och om någon undrar så har Helenas fula ovana med att snooza 100 ggr smittat av sig på barnen. Detta resulterar i att Hampus inte vaknar av klockan och troligtvis inte av en jordbävning heller. Julia gör som mor sin och snoozar och snozzar och snozzar 05:50 gav jag upp och gormade GÅ UPP medan jag tände hennes taklampa, då svarar ungen lugnt "men jag är så trött ju"....